Verkligen inte varit duktig här, haha :P
Men nu är det så att jag har flyttat till Jönköping och har fått lämna världens finaste kille kvar hemma..
Men jag har faktiskt skaffat mig en häst att rida, denna gången ett ungt sto. Hon är inriden, riden i skritt och trav men inte mycket mer.
Tänkte här skriva om mitt jobb och min utveckling med denna tjej, Eva. Jag har inte jättemycket erfarenhet av unghäst men jag tänker jobba mig frammåt så gott jag kan! Ägaren har mest skogsridningsplaner för henne så jag tänker mest jobba med grundläggande saker, i ett lugnt tempo.
Kom dit första gången för en vecka sedan, kom då på kvällen när hon precis kommit in och fått mat. Hade en känsla av att det inte var bästa tillfället att ta ut henne och jag hade rätt. det gick typ inte att gå in till henne i boxen. Jag tittade på medan ägaren och ägaren till stallet försökte, men hon bara surade och vände häcken till. Men som stallägaren sa, hon har aldrig tagits ut innan när hon precis fått mat. Så jag föreslog att vi tog provridningen en annan dag. Nästa gång jag kom ut var i fredags, då jag provred. Hon kändes väldigt lugn och stabil, men hon är ju inte alls särskilt tränad i hjälper m.m. och det märktes.
Nu har jag varit därute varje dag sedan dess då ägaren är bortrest. Men detta har jag bara sett som bra då jag vill knyta en bra kontakt med Eva. I lördags när jag kom ut ville hon inte fångas i hagen, vilket var märkligt då alla sagt att hon (oftast) är väldigt lättfångad. Tänkte att hon testar säkert mig..
Hon kom gärna fram och gosade och så men när jag skulle försöka ta på grimman surade hon och gick därifrån. Jag försökte flera gånger men utan resultat. Då testade jag en metod som kan funka ibland, jag stängde ute henne ur flocken. Jag jagade iväg henne från dem andra och hon fick inte komma tillbaka. Detta kan leda till att hon blir lite osäker och väljer att göra som jag vill mot att få komma tillbaka. Men ikke. Hon stod lugnt och betade ensam i andra änden av hagen. Efter en massa lockande och (tyvärr) lite mutor fick jag in henne i stallet, men fortfarande utan grimman på. (stallet och hagen ligger i direkt anslutning till varandra)Detta efter ca 1 timme.
Väl inne i stallet var det inga problem att få på grimman, så det är inte att hon ör rädd eller tycker den är obehaglig. Kelade lite med henne och släppte sedan ut henne igen.
Igår (söndag) var det samma problem. Dock följde hon denna gången självmant efter mig hela vägen in i stallet, men detta var nog för att hon kände att jag fortfarande hade godis kvar i fickan, så jublar inte över detta. Tig sedan ut henne på den inhägnade ridbanan där jag släppte henne helt lös för att göra "infångnings" övningar. Problemet var att två andra kompisar gick i hagen intill ridbanan, och hon hade endast ögon för dem (speciellt den unga valacken) och struntade fullkomligt i mig. Suck. Noll respekt från hennes sida gentemot mig. Detta måste jobbas på!
Fick kämpa i ca 40 minuter innan jag lyckades "lura" på henne grimman. Sen gjorde jag lite övningar där hon skulle stå stilla medan jag lugnt klappade henne på kroppen. Detta har hon svårt för, att stå still mer än en bråkdels sekund. Så efter en del jobb lyckades jag i alla fall ta mig till bogen och tillbaka. Bra! Fortsätter på det nästa gång. Ett stort problem är att de använder mycket mutor till henne, så hon står hela tiden och letar godis. Ska vara väldigt sparsam med detta, och aldrig använda godis för att få henne att göras något, utan i så fall efteråt.
Tills idag hade jag funderat en hel del på det här med hagen. Hon är inte rädd för grimman, så hon är helt enkelt bara väldigt envis. Okej, då är jag envis tillbaka! Tog till mig ett tips från Carina Roth, ägare till Diffe, och lade på en massa störande envishet.
Så idag när jag kom dit kom hon fram i vanlig ordning och skulle hälsa och leta godis, men fick ingenting. Jag lyfte grimman och hon knallade iväg. Jag följde lugnt efter. Hon gick runt ett tag och surade, stannade sedan för att äta gräs. Nej nej, då kom jag och störde så hon gick surt iväg igen. När hon stannade så stannade jag, men så fort hon börjat äta störde jag hene. Hon blev surare och surare, och slängde hotande med huvudet mot mig. Men jag backade inte utan följde fortfarande efter. Visade henne att jag minsann inte var rädd för henne. När hon hotade med att vända baken till så slängde jag grimskaftet mot henne och visade bestämt att det där är jag definitivt inte rädd för! Efter ett tag stannade hon och betraktade mig lite, kom sedan fram. Jag klappade henne och lyfte upp grimman, och hon gick iväg. Fortsatte följa efter ett tag och tillslut stannade hon. Tittade lite omkring sig och på mig, gick sedan fram till mig. Jag klappade henne (fortfarande inget godis), lade lugnt grimskaftet över hennes hals och kyfte fram grimman. Hon tittade på den, stoppade sedan in nosen och jag kunde utan vidare lyfta den över huvudet och så var den på plats! Vilken känsla! Hon insåg att jag inte tänkte ge mig och kom självmant fram och tog i stort sett på sig grimman själv! Åh så¨skönt det var. Massa beröm fick hon och nu även en godisbit. klappade och gosade med henne lite, och tog sedan av grimman igen. Man får ta små steg i taget!
Är jättenöjd med dagens tränig i hagen, det tog ca 30-40 minuter. Ska bli spännande att se hur det går imorgon!

Hon är en bestämd fröken som gärna testar och försöker komma undan med små hot så jag behövder nog bara jobba lite med henne från marken nu och visa henne att jag ör faktiskt också bestämd, och framförallt att jag inte blir rädd! När hon väl accepterat det så kommer det nog funka jättebra!